Top 10 similar words or synonyms for wettins

askaniens    0.765912

habsburgs    0.720023

hohenzollerns    0.706473

wittelsbachs    0.694641

piasts    0.680339

askanien    0.671460

babenberg    0.657985

wettin    0.642962

bourbons    0.632944

wittelsbach    0.630046

Top 30 analogous words or synonyms for wettins

Article Example
Diezmann Tillsammans med sin äldre bror, markgreve Fredrik I av Meissen, besegrade han 1307 den tyske kungen Albrekt I i slaget vid Lucka, och säkrade därmed huset Wettins kontroll över markgrevskapet Meissen.
Orlamünde Orlanmünde var från 1000-talet huvudort i ett grevskap med samma nam¨n, som tidvis spelade en betydande roll i nordvästra Tysklands hostoria och 1373 övergick i huset Wettins ägo. I senare tid har Orlamünde främst varit känd som luftkurort.
Jüterbog Jüterboger Land utgjorde en exklav av ärkebiskopsdömet Magdeburg, inkilad mellan Huset Askaniens domäner i Mark Brandenburg norrut och Huset Wettins hertigdöme Sachsen-Wittenberg söderut. Detta läge mitt emellan två större territorier gjorde Jüterbog till en gynnsam handelsplats, och till skillnad från många andra bosättningar i närområdet blomstrade Jüterbog redan under 1100- och 1200-talen. Staden drabbades av en stor brand 1478 och byggdes upp igen med hjälp av medel från ärkebiskopen.
Żary Staden Żary/Sorau grundades omkring 1260 under huset Wettins tid som länsherrar över Niederlausitz. Staden fick då stadsrättigheter efter magdeburgsk stadsrätt. Som regerande furstar följde den schlesiska grenen av huset Piast (till 1364) och därefter Kungariket Böhmen fram till 1635. Staden Sorau hade dock inte oberoende ställning utan var under denna tid underställd lokala länsherrar, bland annat släkterna von Dewin, von Pack (som delar sitt släktvapen hjorten med stadens vapensköld), därefter släkterna von Bieberstein och från 1559 grevarna av Promnitz. Staden utgjorde handels- och administrationscentrum i ett utsträckt lantligt område som huvudsakligen befolkades av sorber.
Leipzigs universitet Fram till 1830 var universitetets studenter organiserade i fyra geografiska studentnationer; den "meissenska" (huset Wettins territorier i Sachsen och Thüringen), den "sachsiska" (inklusive norra och nordvästra Tyskland samt England och Skandinavien), den "bayerska" (inklusive södra och västra Tyskland samt Väst- och Sydeuropa) och den "polska" (inklusive Schlesien, östra Tyskland och Östeuropa). Markgrevarna åtog sig vid grundandet att finansiera fem magistrar vardera vid respektive nation, medan övriga finansierades genom avgifter och sidoinkomster. Fram till 1800-talet var universitetet genom avkastningen från de så kallade universitetsbyarna som donerats till universitet till stora delar finansiellt oberoende.
Ostmark (tysk-romerska riket) Samtidigt skapades Markgrevskapet Meissen, Markgrevskapet Merseburg och Markgrevskapet Zeitz i södra halvan av Ostmark. År 1002 förlorade Odos efterträdare, Gero II, den östra delen av Ostmark till Bolesław I av Polen, men Bolesławs son Mieszko II tvingades att återlämna det erövrade territoriet till kejsaren Konrad II år 1031. År 1046 ärvde Dedi I av huset Wettin Ostmark, och hans son och efterträdare Henrik I erhöll Markgrevskapet Meissen som förläning av kejsar Henrik IV år 1089. Båda markgrevskapen förblev under huset Wettins administration och blev senare kärnan i det senmedeltida Sachsen.
Lubsko Området erövrades och koloniserades i samband med Ostsiedlung och orten omnämns första gången i skrift 1106, då grundadet av en borg på denna plats i markgrevskapet Niederlausitz omnämns. Dokumentet tros dock vara en samtida förfalskning för att stärka huset Wettins anspråk i området, då markgreven Henrik I av Meissen, vars underskrift står på dokumentet, redan var död då. Staden erhöll stadsrättigheter av Henrik III av Meissen 1283 enligt Magdeburgrätten. I dokumentet omnämns stadens vävargille flera gånger, vilket tyder på att väverier var en viktig näring under stadens tidiga historia. Staden fick rätt att uppföra en stadsmur, som gavs två portar, den norra Gubenporten och den södra Sorauporten.
Ludvig Fredrik I av Schwarzburg-Rudolstadt Vid sitt trontillträde 1710 var Ludvig Fredrik den förste att officiellt använda sig av den furstetitel hans far erbjudits av den tysk-romerske kejsaren redan 1697 men inte accepterat att mottaga förrän kort före sin död. Denna höjning av Schwarzburg-Rudolstadts värdighet från grevskap till furstendöme gav landet en stärkt position gentemot dess grannländer, de olika sachsiska småfurstendömena regerade av huset Wettins ernestinska linje. Arkitektoniskt manifesterades den nya statusen genom fullbordandet av en större utbyggnad av slottet Schwarzburg med en så kallad "Kaisersaal", fullbordad 1719.
Markgrevskapet Meissen Markgrevskapet Meissen var tyskt markgrevskap, upprättat 965 till skydd mot sorberna. Det gränsade i söder till Böhmen och sträckte sig ursprungligen i öster till Queis, i norr till Schwarze Elster, i väster över Mulde och motsvarar nu en del av nuvarande förbundslandet Sachsen. Det omfattade även Oberlausitz och gavs omkring 1130 i förläning åt Konrad, greve av Wettin. En av hans efterkommande, Henrik den upplyste, ärvde 1247 lantgrevskapet Thüringen. Markgreven Fredrik den stridbare av Meissen blev 1423 kurfurste av Sachsen efter att huset Askaniens Sachsen-Wittenberg-gren dött ut. Meissen kom vid Sachsens delning 1485 att styras av den albertinska linjen av huset Wettin, hertigarna av Sachsen-Meissen. Hertigen Moritz av Sachsen-Meissen förlänades med Sachsen-Wittenberg och kurfurstetiteln 1547, så att titeln "markgreve av Meissen" åter kom att innehas av kurfurstarna av Sachsen. Huset Wettins huvudman efter den sachsiska monarkins avskaffande titulerar sig idag bland annat markgreve av Meissen.
Sachsen-Altenburg Området som senare kom att utgöra hertigdömet Sachsen-Altenburg hade varit i huset Wettins händer sedan 1329. I augusti 1485 slöt kurfurst Ernst av Sachsen och hans bror, hertig Albrekt III av Sachsen, ett fördrag i Leipzig. De delade mellan sig upp de territorier som de hade regerat tillsammans sedan 1464, då deras far Fredrik den saktmodige hade avlidit. I november 1572 uppstod, genom ytterligare en delning, de båda hertigdömena Sachsen-Coburg-Eisenach (till Johan Kasimir av Sachsen-Coburg-Eisenach och hans bror Johan Ernst av Sachsen-Coburg-Eisenach) och Sachsen-Weimar (till Johan Vilhelm av Sachsen). Några månader senare, i mars 1573, avled Johan Vilhelm och hans son, Fredrik Vilhelm I av Sachsen-Weimar, tog över regentskapet i Sachsen-Weimar. Efter hans bortgång i början av juli 1602 tog i sin tur hans yngre bror, Johan III av Sachsen-Weimar, över. Året därpå, 1603, kom så den delning som skapade hertigdömet Sachsen-Altenburg. Johan III:s fyra brorsöner Johan Filip, Fredrik, Johan Vilhelm och Fredrik Vilhelm II tilldelades Sachsen-Altenburg, fast under förmyndarskap. Hertig Fredrik Vilhelm II utökade territoriet 1640 och 1660. Hans son, Fredrik Wilhelm III, avled i april 1672, endast 14 år gammal, och i och med det utslocknade linjen och hertigdömet Sachsen-Altenburg delades i maj upp mellan Sachsen-Gotha och Sachsen-Weimar.