Top 10 similar words or synonyms for uleman

fanindi    0.804139

putatus    0.800101

bentengkondo    0.799084

quirarte    0.797562

گوابر    0.797353

mureau    0.797052

järise    0.796453

kaseberga    0.796415

tieying    0.796341

krikinpojanjoki    0.795798

Top 30 analogous words or synonyms for uleman

Article Example
Tobaksprotesten Under våren 1891 fortsatte protesterna att växa i stora iranska städer. Från början var det bazari-klassen som ledde oppositionen med övertygelsen att det var deras inkomst och försörjning som stod på spel. Förmögna köpmän såsom Hajj Mohammad Malek al-Tojjar spelade en viktig roll i tobaksrörelsen genom att organisera protester och knyta kontakter med kända mujtahider för att få deras stöd i kampen. Uleman visade sig vara en mycket värdefull allierad till bazari-klassen eftersom religiösa ledare ansåg det angeläget att skydda nationella intressen från utländsk dominans. I århundraden hade uleman spelat en avgörande roll i det iranska samhället. Förutom att driva de religiösa skolorna var de också viktiga i andra funktioner som att upprätthålla ett system av välgörenhet genom donationer, agera skiljedomare och domare i juridiska frågor och sågs som länken mellan Gud och shiamuslimerna i landet. Om koncessioner gavs till icke-muslimska utlänningar befarade uleman att det nationella, religiösa samfundet under deras ledning skulle vara allvarligt hotat.Dessutom hade uleman band med olika köpmannafamiljer och gillen samtidigt som de hade ett ekonomiskt intresse i tobak som odlades på land som donerats som waqf. Slutligen menade prästerskapet att koncessionen och monopolet stod i direkt motsättning till islamisk lag eftersom individerna inte själva fick bestämma villkoren för att köpa eller sälja tobak eller välja vem de ville handla med.
Tobaksprotesten I september 1890 kom den första rungande protesten mot koncessionen, men denna gång var det inte köpmännen eller uleman som protesterade utan den ryska regeringen som uppgav att tobaksmonopolet bröt mot det frihandelsavtal som fastställts i Turkmanchai-fördraget efter det rysk-persiska kriget 1826–1828. Trots den ryska regeringens ogillande var Nassredin Shah inställd på att fortsätta med koncessionen. I februari 1891 reste Major G.F. Talbot till Iran för att upprätta tobaksmonopolet och kort därefter offentliggjorde shahen nyheten om koncessionen för första gången. Ett starkt ogillande pred sig snabbt över hela landet. Trots de stigande spänningarna kom chefen för monopolet Julius Ornstein till Teheran i april och fick garantier av premiärminister Amin al-Sultan om att koncessionen hade fullt stöd av Qajar-dynastin. Under tiden skickades anonyma brev till höga medlemmar av Qajar-regeringen medan plakat cirkulerade i städer som Teheran och Tabriz där människor visade sin ilska inför utländska observatörer.
Ruhollah Khomeini I januari 1963 tillkännagav shahen sina planer för den "vita revolutionen", ett sexpunkters reformprogram innefattande jordreform, nationalisering av skogarna, försäljning av statligt ägda företag till privata intressen, rösträtt för kvinnor, tillåtande av icke-muslimer i ämbetspositioner, vinstdelning inom industrin och en alfabetiseringskampanj i landets skolor. Några av dessa initiativ betraktades av traditionalisterna som farliga, västinspirerade trender. Särskilt de mäktiga och privilegierade shiarättslärda var mycket kritiska. Khomeini kallade till ett möte med andra ledande marjor i Qom och övertalade dem att påbjuda en bojkott av folkomröstningen om den vita revolutionen. Den 22 januari 1963 gjorde Khomeini ett skarpt formulerat uttalande som fördömde shahens planer. Två dagar senare reste shahen till Qom under militärt beskydd, och höll ett tal som hårt attackerade uleman som samhällsklass.
Saudiarabien Kungen är statschef, regeringschef, högste befälhavare i armén, och ledare för Majlis Al-Shura, en nationalförsamling. Majlis Al-Shura fungerar som rådgivande organ för kungen och hans ministrar, och utgörs av framstående personer som rekryteras utanför kungahuset. Grundlagen fastslår att monarken skall utöva rättvisa enligt sharialagen (artikel 9), varmed landet saknar en lagstiftande församling liknande de parlament som finns i västvärlden. Grundlagen definierar maktdelningen i termer av dömande makt, verkställande makt och organisatorisk makt (artikel 44). I stället är det särskilda sharialärda och de äldstes religiösa råd, uleman, som avgör sharias tillämpning (artikel 45, 83), och monarken som träffar internationella avtal, och undertecknar lagarna (artikel 70). Landet skall styras enligt principen om "shoura" (dialog eller konsultation), vilket dels tar sig uttryck i rådens starka ställning, men även i att varje medborgare har möjlighet att klaga inför Majlis samt att diskutera vilken fråga som helst inför myndigheter (artiklar 83, 8 och 43). Den dömande makten är oavhängig den verkställande, och skall enligt stadgarna inte ha någon annan auktoritet än sharia (artikel 46).