Top 10 similar words or synonyms for sjeremetjev

sjeremetev    0.704855

kamenskij    0.696513

vasiljevitj    0.693823

semjon    0.687750

petrovitj    0.687633

stepanovitj    0.685865

fjodorovitj    0.684157

michajlovitj    0.681969

konev    0.680692

andrejevitj    0.680411

Top 30 analogous words or synonyms for sjeremetjev

Article Example
Slaget vid Pühhajoggi pass Slaget vid Pühhajoggi pass var en sammandrabbning mellan svenska och ryska trupper vid Pühhajoggi pass den 17 november 1700. De svenska trupperna var på väg mot det av Ryssland belägrade Narva. Boris Sjeremetjev och ca 5 000 man hade order om att försena den svenska arméns framfart. Sammandrabbningen skedde den 17 november och Sjeremetjev retirerade när det svenska artilleriet anlände.
Slaget vid Gemauerthof Omkring 800–900 svenskar dödades och runt 1 000 sårades. De ryska förlusterna är svårare att beräkna, men omkring 2 000 tros ha dödats och ungefär lika många sårats. Bland de sårade på den ryska sidan fanns Sjeremetjev, vilken dock redan i augusti med en stor armé gick in i Kurland. Vid det laget var Lewenhaupts armé inte längre i stridsdugligt skick, varför han drog sig tillbaka mot Riga, varpå Sjeremetjev intog Bauske och Mitau.
Stora nordiska kriget Under natten till den artonde togs genom överraskning passet Pühhajoggi, som försvarades av bojargeneralen Boris Sjeremetjev och hans 5 000 man, och den nittonde befann sig svenskarna vid Lagena, en nedbränd herrgård 14 km från Narva.
Slaget vid Gemauerthof Kriget hade under 1704 och första halvan av 1705 gått dåligt för Sverige på den Baltiska fronten, där ryska arméer erövrade fästningar och städer. Den svenska huvudarmén i Baltikum kommenderades av generalmajor Adam Ludvig Lewenhaupt, och räknade i början av juli 1705 omkring  man. Den ryska huvudarmén, vars precisa storlek är okänd, kommenderades av fältmarskalk Boris Sjeremetjev.
Slaget vid Gemauerthof Lewenhaupt, som personligen uppskattade den ryska härens storlek till omkring – man, en tämligen korrekt siffra, beslöt att hålla krigsråd, vari beslöts att den svenska armén skulle bli vid Gemauerthof i avvaktan på klarare information om skeendena. Sjeremetjev bedömde situationen såsom fördelaktig och beslöt möta Lewenhaupt i strid, delvis med hänsyn till att inget vidare skulle kunna uträttas under rådande krigssäsong om man inte konfronterande den svenska armén. Den ryska hären bröt upp tidigt den 16 juli.
Slaget vid Gemauerthof Den ryska hären omorganiserade sig efter förhållandena, vilket drog ut på tiden, och framåt femtiden hade ännu inget avgörande skett. Härpå utsändes en kontingent svenskt kavalleri för att undersöka huruvida ryssarna ämnade strida eller inte. Dessa ryttare avancerade dock längre än vad som var tanken, och hamnade i strid med den ryska hären. Denna sammandrabbning var dock ett tecken på att Sjeremetjev menade strid, varför Lewenhaupt gav order om framryckning, i syfte att anfalla den ryska armén innan den helt kommit i slagordning. Klockan kvart i sex öppnade det svenska artilleriet eld för att besvara den ryska eldgivningen och slaglinjen avancerade.
Karl X Gustavs ryska krig Under 1657 lider den svenska hären i Livland svårt av pesten. Samtidigt gör pesthotet att Sveriges fiender inte fullt ut vågar utnyttja svenskarnas svaghet. Den 8 juli äger ett slag rum vid Walk som slutar i en svensk seger. Ryssarna förlorar cirka 1 500 man, inklusive befälhavaren Matvej Sjeremetjev. I september gör svenskarna ett försök att tvinga Ryssland till fred genom att en styrka under Magnus Gabriel De la Gardie går mot den ryska fästningen Gdov. Operationen misslyckas och är nära att sluta i katastrof när de retirerande svenskarna anfalls av överlägsna ryska förband.
Slaget vid Gemauerthof I början av juli hade Lewenhaupt samlat sina trupper i Zagarin. Den 12 juli marscherade den svenska hären från Zagarin till Gemauerthof, den 13 juli inkom bud om att den ryska armén intagit Mitau. Svenskt kavalleri anlände den 14 juli till Mitau och kunde där konstatera att ryssarna dragit sig tillbaka, men att en massaker ägt rum och att fångar tagits. Enligt vad Lewenhaupt visste befann sig Sjeremetjev fyra mil bort vid Mesoten, med omkring  man. Den ryska arméns verkliga styrka är dock omdiskuterad.
Lekande pojkar på stranden "Lekande pojkar på stranden" sändes först till Stockholm för att ställas ut för försäljning vårvintern 1885, men köptes inte in för Nationalmuseum, som Edelfelt hoppats. Museet hade nyligen fått en liknande målning av P.S. Kröyer, men inte vågat ställa ut den då den upplevdes som alltför impressionistisk för tidens smak. Den utbjöds i stället genom Galerie Georges Petit i Paris, där den köptes av den ryske greven Vladimir Sjeremetjev för tsaritsan Dagmar i juni 1885. Den köptes 1930 i Leningrad av konsthandlaren W. Sjöberg från Helsingfors från de upplösta samlingarna i Anitjkovpalatset. Den såldes vidare av Sjöberg samma år och ingår idag i Ahlströmsamlingen på Ateneum i Helsingfors. Ateneum har också i sina samlingar studier i svartkrita samt två kompositionsutkast.
Dünamünde År 1561 under det Livländska kriget blev Dünamünde en del av Storfurstendömet Litauen och sedermera Polsk-litauiska samväldet. Under den andra halvan av 1500-talet ändrades Dünas lopp och skapade en ny flodmynning cirka fem kilometer längre väster ut. Det var i samband med detta som ett nytt, mindre fäste, skapades som låg närmare flodmynningen. 1582 inspekterades fästningen av den polske kungen Stefan Batory, som kallade fästet Dynemunt. Den 1 augusti intogs fästningen av Sverige genom Greve Fredrik Joakim Mansfeld, som döpte om fästet till Neumünde ("Nya mynningen"). Detta nya fäste är idag lokaliserat till den moderna stadsdelen Daugavgrīva i Riga. På en karta från 1653, som skapats av den svenska krigsmakten visar, syns att fästet är förstört och själva borgen i ruiner. Material såsom sten användes för att bygga ett nytt fäste på den andra sidan av floden Düna. År 1700 intogs Dünamünde av sachsarna, men återerövrades den 11 december 1701 av svenskarna, togs 10 augusti 1710 av ryssarna, då kommendanten Stackelberg överlämnade den till fältmarskalk Boris Sjeremetjev och förblev, genom freden i Nystad (1721), under ryskt styre fram till Lettlands självständighet. Joachim Cronman blev senare komendant för fästet och dog där den 5 mars 1703.